Kreativitet är ett välstuderat fenomen. Efter många decenniers forskning kan man sluta sig till att det rör sig om ett mångfacetterat område. Det kan inte enbart bero på en faktor utan på flera samtidigt. Utan att krångla till det allt för mycket behöver man beskriva det på fyra sätt. Dessa kallas ofta de fyra p:na. De står för:

• Person
• Produkt
• Process
• Plats

Man kan alltså tala om den kreativa personen, den kreativa produkten, den kreativa processen och den kreativa platsen. Innan vi går vidare är det viktigt att en kreativ person inte måste arbeta ensam. Kreativitet kan uppstå som ett gruppfenomen. Detta brukar man främst hänvisa till den kreativa platsen vilket också kan sägas vara den miljö där flera kreativa personer utför kreativa produkter i en kreativ process. Låt oss titta lite närmare på vad vart och ett av dessa p:n står för.

 

Person

Den mest ingående forskningen av vad det innebär att vara en kreativ person har gjorts att psykologiforskaren och professorn Mihaly Csikszentmihalyi. Han intervjuade ett stort antal erkänt kreativa personer för att se vad de hade gemensamt. Dessa kunde t.ex. vara forskare, uppfinnare, arkitekter, konstnärer eller författare. De flesta hade fått utmärkelser i stil med nobelpriset som ett ”bevis” på sin storhet. Csikszentmihalyi publicerade sina resultat i en bok med titeln Creativity som första gången kom ut 1996. Där kan man läsa att kreativa människor har en rad egenskaper gemensamt.

• De har gott om energi att använda när det behövs. När det inte behövs kan de samla energi genom att ta igenom sig. Återhämtning är lika viktigt som att ha gott om energi.
• De kan vara mycket intelligenta men uppvisar samtidigt en form av naivitet. Intelligensen gör det möjligt att hantera komplex information och naiviteten gör det möjligt att inte fastna i vad som kan göras eller inte.
• De är både lekfulla och disciplinerade. Lekfullheten bidrar till att de tycker om det de håller på med och disciplinen gör att de är kunniga, fokuserade och noggranna.
• De pendlar mellan fantasi och verklighet. Fantasin gör att de kan bryta sig loss från hur verkligheten är här och nu och verklighetsförankringen gör att de kan bedöma om deras idéer kan realiseras.
• De är både introverta och extroverta. De behöver perioder då de kan trivas med att arbeta ensamt och fokuserat men de behöver också vara sociala och bolla sina idéer med andra under vissa perioder.
• De kan vara både ödmjuka och stolta. Ödmjukheten gör att de inte blir egocentrerade och arroganta rörande sina bedrifter medan stoltheten hänger samman med att de är kunniga nog att se att de har utfört en bedrift utöver det vanliga.
• Kreativa män har en tendens att vara känsligare och mindre aggressiva än män i genomsnitt och kreativa kvinnor tenderar att vara tuffare och mer dominanta än kvinnor i genomsnitt.
• De är både traditionella och otraditionella. Den traditionella sidan gör att den kreativa personen kan se vad människor behöver i sin vardag medan den otraditionella sidan gör att de kan tänka nytt och bortanför konventionerna.
• De uppvisar både en passion och en distans. Kreativa personer är mycket passionerade kring sitt arbete men de kan också bryta sig loss från sina egna verk och bedöma och värdera dem på ett närmast objektivt och kritiskt sätt.
• De är öppna för impulser och idéer samtidigt som de upplever mycket smärta. Att vara öppen och känslig för nya idéer är nödvändigt om man ska vara kreativ men det har en baksida och det är att misslyckanden smärtar vilket de kan dra nytta av för att arbeta vidare och förbättra sin idé. Risken är annars att smärtan leder till att man ger upp.

En kreativ person är alltså något av en paradox som innehåller motsättningar av många slag.

 

Produkt

En kreativ produkt definieras som något nytt och nyttigt. Om det är något nyttigt men inte nytt är det bara en kopia av något som redan existerar. Det krävs inte kreativitet för att kopiera något. Om det är nytt men inte nyttigt kan det bara vara några streck i sanden som ingen tidigare har sett men vad ska de vara bra för? För detta krävs inte heller någon kreativitet. Faktum är att det är svårt att göra något som är både nytt och nyttigt. Även om något är nytt och nyttigt kan det vara för nytt för samhället i stort att ta till sig det nyttiga. Kanske är tiden rätt för den nya produkten om tio år. Produkter är ibland före sin tid. Att vara för nytt och ännu inte uppfattas som nyttigt ställer frågan om den kreativa produkten på sin spets. Inom kreativitetsforskning talar man dock om olika grader av kreativitet. De skiljer på kreativitet med litet ”k” och med stort ”K”. Kreativitet med lite ”k” är när något är nytt och nyttigt för individen men inte för det större samhället. I det stora samhället kanske det som är nytt för individen redan finns i någon version eller att det som är nyttigt för individen inte är av betydelse för andra. Detta räknas ändå som kreativitet på individnivå. Kreativitet med stort ”K” är när något är nytt och nyttigt för hela samhället vid just den tidpunkten.

Vad menas då med en produkt? Det ska inte låsas vid något materiellt. För att det ska vara nytt och nyttigt räcker det att någon kan ha användning för det. Alltså kan det vara en sak eller en tjänst. Man kan t.ex. inkludera en streamingtjänst eller mer specifikt en film på sin surfplatta. Denna kan upplevas för en användare men den är inte materiell i den meningen att man kan ta fram den och ta på den när man vill. Däremot kan den upplevas med syn och hörsel som något övergående. Det händer och är påtagligt i nuet men försvinner precis som ord sagda av en poet. I det senare fallet rör det sig också om en produkt. En dikt är lika mycket en kreativ produkt när det läses högt av poeten själv som när den går att läsa i en bok. Därmed står det också klart att en film eller en dikt betraktas som något nyttigt. De erbjuder något till mottagaren som kan vara lika nyttig som när de använder en hammare för att slå i en spik. I båda fallen uppnår du något som användare som du inte hade gjort utan produkten. Något av värde.

 

Process

Den kreativa processen utmärks, oavsett om den involverar en person eller flera, av ett antal steg. Dessa beskrivs av kreativitetsforskaren Keith Sawyer så här:

• Identifiera ett problem som kräver kreativitet för att nå en lösning.
• Vara insatt i problemområdet. Om kunskapen hos de inblandade inte är tillräcklig behövs mer expertkunskap.
• Informationssökning i en bred bemärkelse. Lösningen på problemet kan finnas utanför problemområdet. Den som kan sitt område väl känner igen relevant och användbar information från andra områden.
• Inkubationsfasen innebär att all insamlad information får vila. Ofta är det bra att göra något helt annat av praktiskt natur som att laga mat, städa, promenera eller bygga något.
• När inkubationen är över genererar man idéer både högt och lågt. Man sorterar vilka som har potential.
• När man har några idéer som är användbara kan man börja kombinera dem för att få en hållbar idé.
• Den eller de bästa idéerna testas både i tanken, på ritbordet, som simulering och modell.
• Den slutgiltiga idén omsätts för att lösa problemet. Om man har en lösning kan man gå vidare och skapa flera prototyper. Om idén inte löser problemet går man tillbaka till tidigare steg, så långt tillbaka som krävs, för att modifiera sin idé.

Så här ser nästan alltid den kreativa processen ut. Ibland kan man uppleva att man hoppar över något steg för att det går så fort men det gör man i regel inte.

 

Plats

När man pratar om plats menar man både den fysiska och den sociokulturella miljön där personen/gruppen verkar i sin kreativa process. Generellt, när det gäller den fysiska miljön, är en stökig arbetsplats att föredra före en fullständigt ordnad arbetsplats. Vissa försöker föra in skapad oreda genom att göra arbetsplatsen lekfull medan andra lever i sin oreda. En stökig miljö tvingar i någon mening den eller de kreativa att skapa nya mönster medan en redan ordnad miljö inte uppmuntrar eller tvingar oss att skapa något nytt alls. Det är som att vår kognition ställer in sig på kreativitetsläge om miljön är stökig men inte när miljön är ordnad. En stökig eller rörig eller lekfull miljö är alltså bra för den kreativa personen och den kreativa processen.

Den sociokulturella miljön handlar om i vilken utsträckning omgivningen vill att alla ska vara likatänkande eller om det finns en uppmuntran att vara avvikande. Om alla ska vara likatänkande är det närmast otänkbart att några nya idéer skapas. I en sådan miljö föreslår man bara sådant som redan är accepterat. En annan viktig faktor är tid. Kreativa personer är inställda på att saker tar tid att lösa. Att forcera fram något som förutsätter inhämtande av kunskap/information, inkubationstid och generering av nya idéer är nästan omöjligt. Den sociokulturella miljön behöver alltså uppmuntra, tillåta och erbjuda de resurser som krävs för en kreativ person och en kreativ process.

Ytterligare en aspekt som rör den sociokulturella miljön är föreställningen att det är individen som är kreativ, inte gruppen. Om man förväntar sig att någon ska komma med alla nya idéer och lösningar försvårar det snarare än hjälper. Vissa processer involverar två personer och vissa involverar stora grupper. Den kreativa processen är lika ofta eller oftare en grupp-process. Det är därför en fördel om omgivningen är inställd på att idéer och lösningar ska skapas tillsammans.

 

Avslutande reflektion

Kreativitet är ett komplext fenomen som inte på ett enkelt sätt kan beskrivas. De korta beskrivningarna ovan ger ändå en bild av denna komplexitet genom att de fyra aspekterna tas med i bilden. Frågan är nu hur detta kan förstås som en framgångsfaktor. För att det ska vara möjligt måste man kunna hävda att kreativitet i sig är en avgörande faktor för att något ska lyckas. Behöver man kreativitet för att klara ett prov i skolan. Sannolikt nej. Behöver man kreativitet för att göra en bra insats på jobbet. Det beror på insatsen. Behöver man kreativitet för att starta ett nytt företag. Antagligen om företaget ska erbjuda något nytt. Behöver man kreativitet för att ha god hälsa. Kanske. Behöver man kreativitet för att bli rik. I vissa fall. Kreativitet är med stor sannolikhet en framgångsfaktor för vissa aspekter av livet. Långt ifrån alla.

En annan infallsvinkel för att kreativitet ska ses som en framgångsfaktor innebär att det finns en rad faktorer som kan stå i vägen för kreativitet. En kreativ person som lider av långvarig fysisk eller psykisk ohälsa kan få svårt att skapa något. En produkt som bara är ny och nyttig för uppfinnaren behöver inte leda till någon framgång. En process där personer saknar kunskap eller inte kan lösa problemet på grund av materialfel leder inte till att problemet blir löst. En plats där allt är ordnat både fysiskt och organisatoriskt (saker ska t.ex. ske vid vissa tidpunkter) med låg tolerans för oliktänkande är ingen plats där innovationer av stora mått kan födas. Möjligheterna för kreativitet att uppstå är många men de potentiella hindren är minst lika många. När kreativitet uppstår kan det leda till framgång men det gör det sällan. Å andra sidan kan man säga: i de fall kreativitet är nödvändigt för framgång, vilket det inte alltid är, går det inte utan.